Förut en gång så hörde jag att den egenskap man själv tycker är allra värst hos andra människor är en egenskap som man antingen själv också har eller så är det rena motsattsen till en själv.

Då tänkte jag dirket på folk som tror att dom är bättre än alla andra, och ja de känns pinsamt att erkänna men det är väl en egenskap som jag själv har. Nu förtiden försöker jag att inte tänka på det sättet, man kommer längre om man försöker se de bra sakerna hos andra människor istället för att se sig själv som bättre. Fast nej, jag har aldrig sett mig själv som en bättre människa, tvärt om. Jag har ganska dåligt sjävlförtroende men genom att tro att man klarar saker bra så känns allt lite bättre. Och faktikst bara genom att tro på sig själv så klarar man rätt mycket.

En annan sak som jag ogillar är när folk inte säger vad dom tycker. Det är det jobbigaste som finns när man måste anta vad den vill och försöka känna in det. Allt blir mycket lättare om alla säger vad dem vill från början. Tycker man inte som alla andra så ska man säga till. Om man inte säger emot, så upfattas det som att man tycker lika dant. Sen finns det ju tillfällen då det är bäst att inte dela med sig om sin åsikt, men i övrigt måste man stå fäör vad man tycker. Ännu värre är det med folk som inte vågar säga till sina kompisar vad dem tycker. Det är ändå ens vänner som borde acceptera vad man tycker. Hur lätt är det för kompisarna annars att veta vad man känner om man inte vågar säga det. Alla måste faktiskt kunna stå för sina åsikter.